Livet med Linnea

v 18 & v 38

I vecka 27 fick vi veta att Linnea var en tjej!

Vecka 39+1 & då kikade du ut.

I april 2010 förstod vi att vi var gravida, och här är några små glimtar från resan fram tills Linnea föddes.

På kvälle den 5 december 2010 fick jag lite ont på kvällen när jag gick och la mig, typ som mensvärk ut i ryggen. Vi fick åka in till förlossningen för en koll eftersom jag fick en liten blödning och de ville se att inte vattnet hade gått.
Allt var bra, de konstaterade att slemproppen hade gått, vilket kunde betyda att något skulle hända snart... eller inte.

Men det gjorde det! För strax efter 04 på morgonen den 6 december, vaknade jag av att den där "mensvärken" var värre. Den kom och gick. Blev värre och värre och jag insåg att detta kanske var värkar? Jag hade inte funderat så mycket över hur värkar skulle kännas innan, så jag var osäker. Googlade "hur känns värkar?" men blev inte klokare. Började klocka dessa smärtor på värktimer.se och de kom ofta; var 1-3 minut och höll i sig i 30-60 sekunder. På sidan stod det att man brukar åka in till förlossningen när man har 3-4 värkar på tio minuter. Men det hade ju jag?!

Det höll i sig, och framåt halvsju på morgonen ringde mamma efter att jag smsat henne att hon nog skulle behöva agera chaufför idag. Jag ringde sen förlossningen, frågade om det verkligen var på gång eller vad trodde tanten i luren? Jodå, "det låter som att du är i latensfasen", sa hon. "Se till att äta en stadig frukost och försök vila mellan värkarna. Jag skriver upp ditt namn här så kan du komma in framåt dagen när du känner att du behöver hjälp med smärtan."

Okej.
Kvällen innan hade paniken infunnit sig då jag inte packat någon BB-väska ännu, bara tagit fram kläderna vår dotter skulle ha när vi åker hem från BB. De hade jag tagit fram dagen innan. Så jag fick slänga ihop en väska mellan värkarna. Vi åkte in till förlossningen vid 12-tiden på dagen.

Väl där var jag öppen 3-4 cm, och det kändes som värkarna började komma mer sällan. Blev rädd att det skulle avta. Fick akupunktur på fötterna och händerna, samt i huvudet, mot smärtan och fick sätta mig i ett varmt bad. Det fungerade väldigt bra!

Efter en bra stund i badet gick jag upp och blev undersökt. Kl 15 var jag 6 cm öppen och då tog de hål på hinnorna, så vattnet gick. Det forsade ut, men var en väldigt skön känsla ändå för det lättade på trycket. Efter detta blev värkarna mycket mer intensiva och smärtsamma, och efter en timme, vid kl 16, hade jag så ont att kroppen ville krysta. Då undersökte de mig och jag vart redan öppen 10 cm, från 6 cm på en timme. Dock var bebisen tvungen att sjunka ned innan jag fick krysta, så jag fick stå på knä i sängen. Kändes som hela jag skulle gå av på mitten.

16.30 - etablerade krystvärkar.
Nu börjar jag alltså krysta. Efter en stund får jag känna bebisens huvud mellan mina ben. Kändes kladdigt och mjukt. Kände att hon hade hår. Strax säger någon "vem har koll på klockan" och jag noterar att undersköterskan knäpper upp min skjorta.

16.49 - PLOPP, så skönt min mage ihop och ut kom hon! Jag kikade ner mellan mina ben och där låg hon. Skrek direkt, litegrann. Sen fick hon komma upp på mitt bröst och ja...vad säger man? Helt obeskrivlig känsla. Jag visste inte ens hur jag skulle hålla/flytta henne. Så där låg vi.

2 800 gram och 47 centimeter. 16.49 den 10 december. En dag jag aldrig kommer att glömma! På kvällen rullade vi till BB, och jag sov inte en blund på hela natten. Linnea och hennes pappa sov hela natten.